viktorialindbär

Jag är Fukaeri Kobayashi.

För lite drygt ett halvår sedan var jag vegetarian och följde ayurveda-läran. Sprang lite drygt minst fem kilometer om dagen och gick precis överallt. Cyklade ibland till mina ashtanga-yogalektioner i Västerås. Vägrade socker och salt. Det var av ondo ansåg min dåvarande och nuvarande guru.  Nån död indier vid namn Pattabhi Jois. Jesus är för övrigt den största gurun. Han vill jag nog gifta mig med om han klipper sig.

Min första tid i Abisko var tråkdöden. Jobbade så mycket att jag inte hade lust att göra något annat än sura när jag kom hem. Varje ledig lördag ringde alltid någon. Släppte lös lite lite på mina regler och började dricka kaffe och äta chokladbollar. Varje dag knatade jag till turiststationen och åt chokladbollar, oavsett de värsta snöstormar härjade ute.

Sedan kom påsken. Började knata lite längre för fikat, till Björkliden. Lade in en systembeställning och drack öl lite då och då. Nu ljuger jag. En vinflaska, ugnsbakad potatis; njöt på golvet under bordet. Min tröst i livet.

Blablablasblbkjsmjgksdjgpovwsfäkjweopgfejsdo genom diverse vardagsromantisering. När jag kom till Kabisko började det hända saker.

Såg en boliviansk kvinna med lama. Råkade elda upp dammsugaren. Löste sovsituationen på diverse vis när jag konstant låste ut mig själv. Blev beryktat kriminell. Fick för mig att bli författare. Färgade håret rosa. Festade inte en enda gång för mycket.

Ja. vad mer?