Brev till gud

Hej gud.

Jag heter Katoria Gaup och är en samisk hippie bosatt någonstans i det svenska Lappland. Eftersom att jag inte litar på att adresserna du står under är något av sanning skriver jag här istället. Bor i och för sig inte allt för långt från jultomten och jag gissar ju på att ni två är goda vänner, men han kan man nog inte heller lita på; han klär ju ut sig och går runt med ett alldeles för sagoberyktat namn. Framförallt knatar han runt på jorden som oss andra och ändå är odödlig. Ett jordliv är förenat med att man tids nog ska jordfästas.

Skriver till dig för att jag anser att det är självklart att DU finns. Eller du, jag vet ju inte om DU är en du. En god karma, ett gott inflytande, en framåtdrivande kraft eller en livsvilja räcker egentligen för att jag ska vara övertygad att gud finns.
Ingen av mina vänner verkar förstå detta. Framförallt går det inte att koppla ihop att jag, som är alkoholist och bjuder barn på snus tror på gud och på det att jag tror på gud inte är särskilt religiöst lagd av mig heller.

Religiös lära är inget annat än kränkade och ett hot mot den fria viljan och därmed friheten. Vill inte ta i någon som vistats i rikets sal knappt med tvångströja och händerna bakåtbundna och inpulade under tvångströjan. Men jag tycker ändå att folk får tycka som de vill. Huvudsaken är att man inte ger allt för mycket utlopp för sina åsikter. Lika sammanvävat som två parandes daggmaskar är det inte ett sådant resonemang de för. De tycker rätt, men agerar fel. Man ska tycka fel och agera rätt. Så kan det vara iallafall. Nu börjar jag dessvärre fastna i mitt eget spindelnät så jag lämnar detta klibbiga resonerande.

Hur som helst. Gud har all tid i världen att undra vem jag är.

Roar mig om dagarna med att skriva brev och lyssna på låtar som får mig att tänka tillbaka på mina vistelser i Kabisko. George Harrison i Indien bland annat. Fin musik. Ett av mina vill i livet är att fara till Mysore i Indien och att där på plats undervisas i ashtanga-yogans sanna lära. Vill vara asket, utsvulten, härdad; allt. Korna där är fina. Förstår varför de är heliga. Och kläderna är fina. Undrar om det verkligen var oregano jag köpte med mig  hem från Konsum.

Tills vidare...

Kommentarer
Postat av: Carolina

speechless. du är min gud, viktoria. måste säga att övertorneå känns längre bort än himlen, och det känns tråkigt. tur att jag kan be till gud via fenomenet blogg då

2011-08-17 @ 21:52:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0