viktorialindbär

Min inspiration har dött. Fotograferar knappt längre, läser inte, skriver inte på någon bok och alla brev jag skriver är stentråkiga för det mesta. I Övertorneå står allting alldeles för stilla. Får krupp av att ha tid över att tänka så mycket. Vill ha mer puls. Så fort jag pratar med mina föräldrar blir de motsträviga: Deras äckliga jävla filosofi om att stå ut med allt hatar jag. De är så rutiga. Jag hatar att ha tid över att tänka på mycket. Jag vill bort härifrån antagligen. Ingen verkar tycka att det är en bra idé. Det är nog bättre att jag dör inombords. Fan vad bitter jag är.