viktorialindbär -

Bajs

Min inspiration har dött. Fotograferar knappt längre, läser inte, skriver inte på någon bok och alla brev jag skriver är stentråkiga för det mesta. I Övertorneå står allting alldeles för stilla. Får krupp av att ha tid över att tänka så mycket. Vill ha mer puls. Så fort jag pratar med mina föräldrar blir de motsträviga: Deras äckliga jävla filosofi om att stå ut med allt hatar jag. De är så rutiga. Jag hatar att ha tid över att tänka på mycket. Jag vill bort härifrån antagligen. Ingen verkar tycka att det är en bra idé. Det är nog bättre att jag dör inombords. Fan vad bitter jag är.

2011-09-22 @ 19:24:03 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Indien

Under kvällspromenaden stannade jag till vid en hage. Ett litet får låg och vilade på marken. Ropade lite försiktigt, då begrundade hon eller han mig länge, länge innan det till slut var dags att gå fram till mig, ett litet försiktigt steg i taget. Flera får kom fram. De tuggade och slickade på mina fingrar. När jag gick min väg bäade de hjärtskärande.
Då slog tanken mig, varför började jag äta kött igen? Här går jag omkring och låtsas som ingenting när jag sedan går hem och äter blodigt lammkött till middag. Det är ju vidrigt att äta någon som har haft ett liv, precis som jag har just nu. Någon som har en gång levt med upplevelser, minnen, drömmar som de ville skulle slå in och ett huvud som det en gång surrade diverse bilder och fantasier i.

I Indien skulle jag klä av mig alla mina kläder och ta med en säck med alla mina mest oumbärligaste ägodelar och sedan skulle jag elda upp alltihop i samma veva som någon kremerar sin döda ko. Tänker mig att det skulle vara höjden av frigörelse. Samtidigt då eftersom att skiten eldas upp tillsammans med en helig ko så kan jag ju inget annat än sonas för min överdrivna kontakt med det tekniska underverket på så vis. Säcken skulle jag däremot spara som klädesplagg. Tag nu i aktning att detta är min vision av ett stilla Indien. Skulle sluta roa mig. Sitta hela dagarna under ett bananträd och bara filosofera nöjeslustan ur mig. Det skull vara stopp på alla centralstimulerande substanser. Jag skulle bara vara.

Min koja skulle stå mitt i djupa djungeln och jag skulle äta bananer, mango och lite palmsav när jag ville lyxa till det. Annars när jag inte bara sitter och existerar under bananträdet skulle jag spana på pantrar och skjuta ner dem med pilbåge ammunerad med egentillverkade bedövningspilar så fort jag fick chansen. Då skulle jag klappa den sovande pantern och tvätta pälsen. Det skulle med tiden bli väldigt ensamt i djungeln. Kanske är det så jag känner mig nu, ensam i en stor djungel med någon enstaka panter att skjuta ner.

Man kan fråga sig vad sjutton det är med mig. Jag försöker bara sätta ord på mina lite märkliga tankegångar. Framförallt är det vakuum som härjar och tillströmningar av märkliga känslotillstånd. Som nu när jag förnimmer hur jag som asket driver tid i Indien. Det känns rätt äkta, även fast jag nu sitter på ett fik i Övertorneå och skriver på en laptop.

2011-08-22 @ 00:32:19 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Brev till gud

Hej gud.

Jag heter Katoria Gaup och är en samisk hippie bosatt någonstans i det svenska Lappland. Eftersom att jag inte litar på att adresserna du står under är något av sanning skriver jag här istället. Bor i och för sig inte allt för långt från jultomten och jag gissar ju på att ni två är goda vänner, men han kan man nog inte heller lita på; han klär ju ut sig och går runt med ett alldeles för sagoberyktat namn. Framförallt knatar han runt på jorden som oss andra och ändå är odödlig. Ett jordliv är förenat med att man tids nog ska jordfästas.

Skriver till dig för att jag anser att det är självklart att DU finns. Eller du, jag vet ju inte om DU är en du. En god karma, ett gott inflytande, en framåtdrivande kraft eller en livsvilja räcker egentligen för att jag ska vara övertygad att gud finns.

Ingen av mina vänner verkar förstå detta. Framförallt går det inte att koppla ihop att jag, som är alkoholist och bjuder barn på snus tror på gud och på det att jag tror på gud inte är särskilt religiöst lagd av mig heller.

Religiös lära är inget annat än kränkade och ett hot mot den fria viljan och därmed friheten. Vill inte ta i någon som vistats i rikets sal knappt med tvångströja och händerna bakåtbundna och inpulade under tvångströjan. Men jag tycker ändå att folk får tycka som de vill. Huvudsaken är att man inte ger allt för mycket utlopp för sina åsikter. Lika sammanvävat som två parandes daggmaskar är det inte ett sådant resonemang de för. De tycker rätt, men agerar fel. Man ska tycka fel och agera rätt. Så kan det vara iallafall. Nu börjar jag dessvärre fastna i mitt eget spindelnät så jag lämnar detta klibbiga resonerande.

Hur som helst. Gud har all tid i världen att undra vem jag är.

Roar mig om dagarna med att skriva brev och lyssna på låtar som får mig att tänka tillbaka på mina vistelser i Kabisko. George Harrison i Indien bland annat. Fin musik. Ett av mina vill i livet är att fara till Mysore i Indien och att där på plats undervisas i ashtanga-yogans sanna lära. Vill vara asket, utsvulten, härdad; allt. Korna där är fina. Förstår varför de är heliga. Och kläderna är fina. Undrar om det verkligen var oregano jag köpte med mig hem från Konsum.

Tills vidare...

2011-08-17 @ 17:08:18 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

På en rast I övertorneå...På fritiden i Övertorneå...

När rektorn babblade lyssnade jag lite halvörat helt ärligt. Hade viktiga saker för mig som att skriva brev till japanen i Narvik, undertecknat Carmen från ett land i Sydamerika(Kan ju inte skriva ut hela namnet här ifall hon kan hantera google). Somliga kanske tycker att det är dags för mig att kliva ut ur garderoben och underteckna alla mina jävla brev under mitt riktiga jävla namn. En annan jävla gång svarar jag. Kanske dags för mig att skaffa en vettig hobby. Teater, kyrkokör, jehovas vittnen? Hemliga brevskrivares sällskap svarar jag.

Satt under rasten och knåpade ihop ett brev till mister Manson också. Jag tänker även lägga till ett ps om att jag vill ha en ritad rördrom och en autograf. Hoppas på svar. Om det nu inte ska vara en massa krångel.

Funderar även på att skriva till fler kändisar. Tänker nöta tills jag har en brevvän.

Annars idag har jag snusat och postat 5 brev, det till sverigedemokraterna inkluderat. Take me back to life någon. Sitter i min bubbla och skriver. Skriver även på boken också. Ska kolla upp nån sån där tävling ifall jag vill skicka i en novell eller så.

Lider av alkoholabstinens.

Alla tycker att jag har en knasig dialekt, det är bra. För jag brer rätt ordentligt i hopp om att de ska tycka just det.

Ligger just nu naken i sängen med kurrande mage och nikotinstinkande fingrar. Tog av mig näck för att jag ville duscha, väl naken kom jag på att min enda handduk som jag tagit in är helt nersmetad med honung.

Ka? är nog det enda man kan säga åt mitt raljerande.

2011-08-16 @ 18:50:19 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Börjar med att rabbla en massa

Jag är Fukaeri Kobayashi.

För lite drygt ett halvår sedan var jag vegetarian och följde ayurveda-läran. Sprang lite drygt minst fem kilometer om dagen och gick precis överallt. Cyklade ibland till mina ashtanga-yogalektioner i Västerås. Vägrade socker och salt. Det var av ondo ansåg min dåvarande och nuvarande guru. Nån död indier vid namn Pattabhi Jois. Jesus är för övrigt den största gurun. Han vill jag nog gifta mig med om han klipper sig.

Min första tid i Abisko var tråkdöden. Jobbade så mycket att jag inte hade lust att göra något annat än sura när jag kom hem. Varje ledig lördag ringde alltid någon. Släppte lös lite lite på mina regler och började dricka kaffe och äta chokladbollar. Varje dag knatade jag till turiststationen och åt chokladbollar, oavsett de värsta snöstormar härjade ute.

Sedan kom påsken. Började knata lite längre för fikat, till Björkliden. Lade in en systembeställning och drack öl lite då och då. Nu ljuger jag. En vinflaska, ugnsbakad potatis; njöt på golvet under bordet. Min tröst i livet.

Blablablasblbkjsmjgksdjgpovwsfäkjweopgfejsdo genom diverse vardagsromantisering. När jag kom till Kabisko började det hända saker.

Såg en boliviansk kvinna med lama. Råkade elda upp dammsugaren. Löste sovsituationen på diverse vis när jag konstant låste ut mig själv. Blev beryktat kriminell. Fick för mig att bli författare. Färgade håret rosa. Festade inte en enda gång för mycket.